Tacksamhetslista 21 januari 2011

Här kommer dagens, utan någon kronologisk innebörd:

Jag är tacksam...
...för min son
...att min son är frisk och livlig
...att jag är frisk
...att jag har möjlighet att promenera om jag vill eller orkar
...för min sambo
...att jag har personer som står mig nära
...att det är fredag och jag har möjligheten att stanna hemma och gosa med min son
...att jag inte kommer att somna ensam ikväll
...att det finns möjlighet till en myskväll med min familj ikväll
...att det finns personer som älskar mig
...att det finns personer jag älskar

Det här är saker som jag verkligen uppskattar, men som inte är några extravagenta händelser som gör att jag tänker på det särskilt ofta.Varför? Därför att det är min vardag och det är dags att jag börjar lyfta upp de saker i vardagen som jag faktiskt uppskattar.

20 januari 2011

Igår var jag som sagt till kuratorn. Det blev ett litet annorlunda möte då jag inte hade någon barnvakt och var tvungen att ta med sonen, så vi fick prata lite i koder. Jag vill ju inte färga hans uppfattningar mer än nödvändigt. Hon hann dock väcka lite tankar.

Jag har fortfarande ångest över att jag inte går i skolan och av någon anledning kan jag inte hålla mig borta från mina klasskamraters bloggar. Där kan man läsa: "Fatta, vi går i termin 5", "Om ett år har jag tagit examen" eller så planerar de nästa termins utlandspraktiker. Detta är ganska nedslående, eftersom det även skulle ha gällt mig, men nu inte gör det längre. Jag är fortfarande i termin 4 och om ett år är jag inte färdig som dem, utan jag har en termin kvar med andra klasskamrater. Andra klasskamrater, bara det skrämmer mig. Jag tycker inte om att vara den nya i klassen. Jag har nu lämnat en trygghet, för under två år har jag byggt upp relationer till dessa personer, och nu måste jag börja om.

Det som stör mig är att jag under ungefär ett års tid ändå har övervägt ett studieuppehåll. Dels för att jag har ifrågasatt om självaste professionen är något för mig, men även dels för att jag tycker  studierna tar alldeles för mycket tid från sonen och ibland känner jag att jag går miste om hans barndom, då jag ständigt pluggar. Sådana dagar har jag bara bett om en möjlighet att få vara hemma med honom. Nu är jag där, men kan ändå inte njuta. Jag skulle verkligen vilja ta vara på den här tiden för i april sätter karusellen igång igen. Och det här är verkligen jag i ett nötskal. Jag målar upp en bild och ett mål hur jag vill ha det, kämpar och när jag är där eller nästan är där så vill jag ha något annat. Jag kan inte njuta av nuet.

Min kurator sa att för att kunna känna tacksamhet så gäller det att intala sig själv det man är tacksam över. att upprepa det för sig själv. Att skriva tacksamhetslistor är jättebra. Jag antar att det är precis som tankemönstren, det tar sin tid innan de blir automatiska.

Något annat vi tog upp var hur jag försöker att skapa en idealisk familjerelation. Men det tänkte jag ta upp i ett annat inlägg.