- Att M började min morgon med att mysa.
- Att R kom hem på lunchen.
- För underbart trevligt besök.
- Att det är rent och fint hemma.
- Att jag idag kan blicka tillbaka till en jobbig tid och känna att jag har det bättre idag.
- För en massa uppiggande sms.
- För att jag orkade laga lasagne idag och samtliga tyckte om den.
- För att min pappa ringde bara för att fråga hur jag mår.
Denna blogg handlar i huvudsak om utmattningssyndrom, men det kan även dyka upp annat. Anledningen till att jag valt att blogga om just det är för att många drabbas. Det är min förhoppning att jag kan ge andra inspiration och hopp av mina erfarenher till ett bättre liv. Välkommen att följa mig på min väg att resa mig och lycka till på din./Maria
fredag 11 februari 2011
Tacksamhetslista 11 februari 2011
Idag är jag tacksam över:
Du tar själv ansvar...
" Du tar själv ansvar för hur du väljer att tolka det du ser". Så skrev en föreläsare på tavlan när jag gick turism. Själv vill jag även tillägga eller hör. Det här var ord som träffade så rätt för ungefär 8, 9 år sedan när jag satt i skolbänken och jag har burit med mig dem sedan dess. För jag kan tycka att det är det det handlar om. Den informationen vi tar in tolkar vi och beroende på hur vi gör det så reagerar vi. Förhoppningsvis korrekt, men även många gånger på fel sätt, vilket kan sluta med ledsenhet, ilska, ältande, besvikelse etc. Det tycker jag i alla fall är onödigt.
Själv vet jag många i min omgivning som på något sätt för det mesta misstolkar det jag säger. Sedan spelar det ingen roll hur många gånger eller på hur många olika sätt jag försöker förklara om det så att människan i fråga ska förstå vad jag egentligen menar. Dock verkar personen redan har bestämt sig för vad jag menade eller ett rätt svar eller vad det nu handlar om och verkar därför oförmögen att ta in det jag egentligen står och säger till denne. Väldigt frustrerande kan jag tycka.
Sedan har vi dem som väljer att ta allt personligt eller negativt. Dessa kan jag komma på mig själv att tassa på tårna för, så jag inte ska göra dem upprörda eller sårade. Men när jag väl ändå råkar yppa min mening så är skadan skedd och jag går därifrån med dåligt samvete för att nu kanske personen blir ledsen. Även om jag inte gör det så blir stämningen minst sagt obehaglig, en känsla som jag bär med mig.
Jag fick en gång ett råd av en vän jag hade för länge sedan. Han berättade att han hade jobbat som dörrförsäljare, ett jobb som kan vara mycket otacksamt i vissa bemärkelser då man får ta emot en massa skit. När han går ut från kunden brukade han visualisera den verbala skit han fått av kunden som smuts på kläderna som han helt enkelt borstade av. Ett enkelt knep som fungerade för honom.
Jag kom på mig själv i tonåren att jag vid vissa tillfällen hade en tendens att gå i försvarsposition ganska snabbt och som i det första exemplet inte lyssnade vidare på vad den andre personen hade att säga. Det var en fd som sa det till mig. "Du har redan bestämt dig för ett svar så det spelar ju ingen roll vad jag säger till dig". Det träffade precis rätt och vid närmare eftertanke så insåg jag att det fanns en hel del negativa känslor jag hade kunnat vara utan om jag hade valt att tolka om situationen.
Något som jag behöver jobba med just nu är att jag faktiskt inte behöver axla andras bördor. Jag ska inte måsta må dåligt över att andra inte kan vara mer lyhörda eller inte väljer att lyssna på vad jag har att säga trots att jag försöker ge dem en andra chans att tolka om situationen. Är man en person som tar åt sig av allt negativt eller tar saker och ting personligt så är det upp till dem att jobba med sig själva. Det är inte mitt ansvar och jag kan bara arbeta med mig själv. För en del människor så blir deras inställning oförändrad och som en nagel i ögat, men då får man bestämma sig hur man ska förhålla sig till det. Hitta en acceptans och inte tillåta det att få en att må dåligt.
För till sist så tycker jag att man själv tar ansvar för hur man tolkar det man ser eller hör.
(Självklart är det här ett inlägg som gäller generellt. Det finns vissa situationer då det finns undantag).
Själv vet jag många i min omgivning som på något sätt för det mesta misstolkar det jag säger. Sedan spelar det ingen roll hur många gånger eller på hur många olika sätt jag försöker förklara om det så att människan i fråga ska förstå vad jag egentligen menar. Dock verkar personen redan har bestämt sig för vad jag menade eller ett rätt svar eller vad det nu handlar om och verkar därför oförmögen att ta in det jag egentligen står och säger till denne. Väldigt frustrerande kan jag tycka.
Sedan har vi dem som väljer att ta allt personligt eller negativt. Dessa kan jag komma på mig själv att tassa på tårna för, så jag inte ska göra dem upprörda eller sårade. Men när jag väl ändå råkar yppa min mening så är skadan skedd och jag går därifrån med dåligt samvete för att nu kanske personen blir ledsen. Även om jag inte gör det så blir stämningen minst sagt obehaglig, en känsla som jag bär med mig.
Jag fick en gång ett råd av en vän jag hade för länge sedan. Han berättade att han hade jobbat som dörrförsäljare, ett jobb som kan vara mycket otacksamt i vissa bemärkelser då man får ta emot en massa skit. När han går ut från kunden brukade han visualisera den verbala skit han fått av kunden som smuts på kläderna som han helt enkelt borstade av. Ett enkelt knep som fungerade för honom.
Jag kom på mig själv i tonåren att jag vid vissa tillfällen hade en tendens att gå i försvarsposition ganska snabbt och som i det första exemplet inte lyssnade vidare på vad den andre personen hade att säga. Det var en fd som sa det till mig. "Du har redan bestämt dig för ett svar så det spelar ju ingen roll vad jag säger till dig". Det träffade precis rätt och vid närmare eftertanke så insåg jag att det fanns en hel del negativa känslor jag hade kunnat vara utan om jag hade valt att tolka om situationen.
Något som jag behöver jobba med just nu är att jag faktiskt inte behöver axla andras bördor. Jag ska inte måsta må dåligt över att andra inte kan vara mer lyhörda eller inte väljer att lyssna på vad jag har att säga trots att jag försöker ge dem en andra chans att tolka om situationen. Är man en person som tar åt sig av allt negativt eller tar saker och ting personligt så är det upp till dem att jobba med sig själva. Det är inte mitt ansvar och jag kan bara arbeta med mig själv. För en del människor så blir deras inställning oförändrad och som en nagel i ögat, men då får man bestämma sig hur man ska förhålla sig till det. Hitta en acceptans och inte tillåta det att få en att må dåligt.
För till sist så tycker jag att man själv tar ansvar för hur man tolkar det man ser eller hör.
(Självklart är det här ett inlägg som gäller generellt. Det finns vissa situationer då det finns undantag).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)