Dagordning och tjejkväll

Ikväll jobbar min sambo R. Jag har därför bjudit hem min kära vän på middag och en liten tjejkväll. Jag är övertygad om att kvällen kommer att bli trevlig och jag kommer att vara positivt energifyllld efteråt.

För mig underlättar vardagen att skriva dagordningar och helst dagen innan. Men nu blir det en samma dag.

Så här är min spontana tanke att dagen ska se ut:

1. Städa hela lägenheten till perfektion, då ingår det att dekorera och piffa.
2. R kommer hem på lunch.
3. Hämta sonen från förskolan.
4. Laga tre kulinariska rätter och duka bordet a la Lulu Carter.
5. Hinna piffa till mig själv.
6. Vara en perfekt värdinna med energi och ett leende på läpparna hela kvällen.

Detta hade fungerat för ett antal år sedan, men nu ser min vardag lite annorlunda ut. Den har fått utökning med två nya familjemedlemmar: en treårig son och utmattningen. Dessutom blir jag bara trött av att läsa listan.

Detta kanske är ett mer rimmligt upplägg:

1. Jag har bjudit hem henne på middag, därför är det viktigast att hon får det. För mig är det mindre energikrävande att förbereda den medan M är i förskolan. Då är det dessutom större chans att den bli klar i tid. Istället för trerätters, ska hon få en enkel, men ack så god kyckling och till efterätt glass med hajkbanan. Goda maträtter som inte tar så mycket tid som de ger sken av.
2. R kommer hem på lunch. Han kan sätta in gårdagens köttbullar i mikron själv. Samt att jag kan se det som en välbehövlig paus.
3. Hämta M från förskolan.
4. Städa. Vardagsrummet städade jag igår. De rum som ska prioriteras är köket för där ska vi äta, samt toaletten. Sovrummen kommer vi inte att spendera någon tid i, så de är bara en bonus att hinna med, likaså dekoration och piff. M får dessutom hjälpa till att plocka in samtliga leksaker i sitt rum.
5. Jag är redan nyduschad och behöver varken ha på mig feststass eller make up. Huvudsaken jag är hel och ren.
6. Levande ljus kan få piffa upp bordet.

Denna lista känns mer realistisk och jag kommer nog inte att var lika slut. Sedan så gäller det för mig att plocka bort alla måsten.

Kvällens syfte för mig är att få en trevlig kväll, där jag kan slappna av och umgås med min vän. Inte att visa upp ett perfekt hem eller ge ett restaurangintryck. Det är även jag som ställer dessa krav på mig, inte hon som har lagt dessa förväntningar på mig. Hon tycker om mig för den jag är och inte för att jag piffat upp mig från topp till tå. Kvällen ska inte gå  ut på att bevisa något, varken för henne eller för mig.

Bäst att börja, så inte stressen infinner sig allt för mycket.

19 Januari 2011

I måndags skulle jag ha börjat termin 5 av 6 på sjuksköterskeprogrammet. Vilket skulle innebära att jag vore klar om ett år. Nu blev ju fallet inte så. Redan i fredags fick jag ångest, för jag visste att mina klasskamrater skrev tenta och därmed avslutade kursen som jag hade påbörjat. Helgen bestod av mycket grubblande, ångest och sömnlösa nätter. När måndag väl kom, så var jag drabbad av panik. Min spontana känsla var att jag måste tillbaka till skolan NU, kosta vad det kosta vill. Jag inledde morgonen med att skicka ut mail till skolans olika instanser och fråga hur mitt studieupplägg skulle se ut. Jag ringde min kurator och fick en tidigare tid hos henne.


Men detta beteende följde ju bara mina gamla tankemönster, dem jag ska försöka komma ifrån, så igår hos kuratorn satt vi och försökte bena upp mitt beteende och mina tankar.


Först fick jag väga alternativen att gå tillbaka till skolan nu eller vänta till april mot varandra. Om jag går tillbaka nu, innebär det en gigantisk omtenta på förra kursen inom några veckor, samt en tenta i denna kurs ungefär vid samma tidpunkt. Jag måste även ta igen fem veckors praktik i sommar. För att klara det måste jag jobba ännu hårdare i skolan än vad jag gjorde innan sjukskrivningen. Det kommer att ta mer energi av mig och jag kommer att vara tillbaka på samma ställe igen. Om jag börjar i april med en ny klass tar jag bara vid där jag slutade eftersom jag inte ligger efter i skolan, samt att jag kan jobba och tjäna pengar i sommar. Tänker man med sunt förnuft är ju det senare alternativet det bästa för hälsan. Men det är inte de känslorna som tränger igenom.

Följande har jag kommit fram till varför min måndag blev som den blev:

Jag har läst att de som är flexibla tankemässigt drabbas mer sällan eller inte alls av deppression.

1. Tyvärr måste jag erkänna att tankemässigt är jag inte så flexibel. Jag hade stakat ut mål, att jag skulle vara klar om ett år, att jag skulle skriva C-uppsatsen i vår samt att jag skulle få ta examen med mina nuvarande klasskamrater. Nu blir det inte så och jag känner mig misslyckad och har en enorm separationsångest från mina klasskamrater.
2. Jag har inte kontroll över situationen. Min kropp går emot min vilja.
3. Jag är tävlingsinriktad. Detta är något jag verkligen inte vill vara och har arbetat länge att komma ifrån det och nästan lyckats lura mig själv att jag inte är det. Det är svårt att acceptera att de jag började samma klass som är före mig i utbildningen. Även här tränger känslan av misslyckande igenom. Jag klarade inte av att fullfölja tre år i rad.

Vem som helst kan se att det här är negativa tankar som inte kommer att gynna mig varken nu eller på sikt. Istället kan jag försöka tänka på följande sätt.

1. Jag har fortfarande ett mål och det kommer jag att fullfölja. Det blir uppskjutet en termin och vad är det egentligen i tid i det stora hela? Jag kan fortfarande ha kontakt med klasskamraterna och om ett år så kommer vi ändå att skiljas åt. Jag är inte misslyckad. Jag investerar i min framtid just nu genom att försöka läka och börja må bra. Om jag fortsätter skolan nu kommer jag troligtvis att vara mer slutkörd efter examen och istället för att komma ut på arbetsmarknaden kommer jag att bli sjukskriven då. Det kommer att gynna mig sämre.
2. Det finns en anledning till att min kropp säger till. Se det som en väckarklocka och lär mig en läxa. Det är inte meningen att jag ska leva mitt liv med alla dessa orimliga krav på mig själv. Det liv jag nu försöker skapa mig kommer att få mig att må bättre och därmed bli lyckligare.
3. Om jag inte hade blivit utmattad och mitt liv hade sett annorlunda ut kanske jag inte hade behövt det här uppehållet. Det har ingenting att göra med att jag är misslyckad eller att mina klasskamrater är bättre än mig. Jag gör detta för min skull, därför ska jag heller inte tävla om det med andra.

De sistnämnda tankarna är inte de som kommer spontant utan just nu är det de första som är dåliga för mig. Boken Att ta sig upp när man är nere tar upp att när dessa tankar kommer upp ska man visualisera ett rödljus och säga stopp. Säg de nya tankarna till dig istället. Ju oftare man säger de till sig själv, ju mer automatiska blir de.


Detta är en metod som jag hoppas fungerar för mig. Med det vill jag säga att jag inte kan ansvara för andras resultat.