Tacksamhetslista 24 januari 2011

Jag är tacksam för...

• Att jag i helgen har stickat en sjal till min mamma. Ett projekt jag har haft i huvudet i 4 år och att det nu blivit av.
• Att jag igår tog mig ut att hälsa på mina föräldrar.
• Att det är plusgrader ute.
• Att både jag och M är klädda och klara tidigt på morgonen en ledig dag.
• För min älskade son.
• För de kramar och pussar jag fått av min son idag.

Tips

Jag har lite tips jag skulle vilja dela med mig av som får mig att må lite bättre när dagen är grå.

• När man bara mår dåligt och man inte tycker om synen av det man möts av i spegeln (te.x. trötta ögon, glåmig hud, tofs på huvudet) så brukat jag piffa upp mig lite. Nu råkar ett stort intresse vara make up. Men för mig hjälper det lite grand. Samma sak att bara piffa upp sig med ett smycke eller sätta upp håret eller ta på sig fina kläder fastän det bara är tisdag. Små saker som får en att känna sig finare.
• Råkade kvällens middag bestå av mikromat från Findus ur en pappkartong, gör den njutbar för fler sinnen. Tänd ett ljus, lägg upp maten på porslin och ta fram ett finglas.
• Dra upp rullgardinen eller persiennen varje dag och se till att ta del av dagens ljus. Solen bidrar även till D-vitamin, en vitamin som är viktig för att man inte ska känna sig trött och slut. Den är även bra mot depression.
• Se till att komma dig ut i den friska luften, även om det bara innebär att sitta på balkongen.
• Kom igång att göra saker. Jag vill så mycket men orken infinner sig inte. Jag kan tänka att oj, vad roligt det skulle vara att gå på stan med den vännen på lördag. Ju närmre lördag jag kommer desto jobbigare känns det. Även om viljan finns där och sedan så blir det inte av. Om jag redan på måndag känner att jag vill gå på stan med min kompis på lördag så frågar henne direkt. Om hon går med på det så vet jag att det blir av. Jag förbereder mig på så vis fram till fredag och tar mig i kragen och beger mig till stan, fastän jag känner att det är jobbigt. Känslan efteråt är oftast positiv. Dels för att jag faktiskt har haft en trevlig stund med vännen, men även för att jag övervann det negativa.

Detta är små tips som fungerar för mig. Men vissa dagar orkar man inte och vissa dagar så känns det som om ingenting fungerar, men ge inte upp för det. Fortsätt istället att kämpa nästa dag, för vi måste alla få ha våra svackor. Vi har inte misslyckats för det. Och ta det i din takt. Ta inte ut dig själv. Tipsen ska ge en positiv effekt, inte späda på en massa måsten.

Aggressivitet

Jag utlovade ju ett litet inlägg om det jag läst om aggressivitet. Det jag skriver om har jag läst mig till i boken Att ta sig upp när man är nere- Hjälp till självhjälp vid depressioner av Susan Tanner och Jillian Ball. Detta är en bok jag varmt rekommenderar. Den går inte så mycket in på djupet, men tar upp tillräckliga saker för att man ska känna igen sig och på så sätt vägleda. Den består även av en hel del bra övningar. Då jag inte har några rättigheter till att publicera deras övningar så kommer jag inte att göra det. Boken går dock att beställa från Adlibris för ynka 39 kr. De har dessutom alternativet fri frakt. Mycket välinvesterade pengar tycker jag.

Hur som helst så tar boken sammanfattningsvis upp  att aggressivitet handlar om att tappa självkontrollen och att man agerar utan hänsyn till andras rättigheter och känslor. Vad som kan ha ett finger med i spelet är att man håller inne på saker man retar sig på och därmed till sist förvandlas till en tidsinställd bomb. Man kanske inte gillade sättet man fick utbrottet på och väljer sig för att akta sig för det. Man fortsätter då att hålla inne på saker för att att undvika utbrottet etc. och man fastnar i en ond cirkel.

I fredags när jag inte hade en bra dag så var jag som sagt även på ruskigt dåligt humör, vilket gjorde att jag inte tålde någonting. Jag märkte då att jag vid några tillfällen höjde rösten mot min son. Nej, jag stod inte och skrek mot honom och jag vet att man ska markera och uppfostra sina barn. Men M uppfattar situationen så mycket större än jag menar det och jag känner själv att jag var orättvis. Det gav mig bara dåligt samvete.

Jag vet att man inte skriker åt ett barn och jag vet att den taktiken inte fungerar på M. Fastän jag inte upplever att jag skriker till honom så gör han det. I fredags kväll tog jag upp detta med sambon. Jag sa att i helgen ska vi inte höja rösten till M på ett sådant sätt att han upplever det som skrik. Detta för att vi vet att det inte fungerar på honom och vi vill inte kränka honom. Det blev vårt mål och vi har inte höjt rösten till honom en endaste gång.

Det fanns många tillfällen som inbjöd till ett sådant beteende, men säger man bara till honom lite mer bestämt och pratar med honom och förklarar får man ett bättre resultat.

För mig så resulterade det i en helg med färre skuldkänslor.