Jag brukar få höra att jag är väldigt klok. Jag brukar även anse mig vara intelligent och då menar jag inte bara normalbegåvad. Min mening med det konstaterandet är inte att framstå mig själv att som överlägsen.
Denna utmattning har fått mig att smaka på en annan krydda. Ibland brukar jag visualisera min hjärna som ett kretsort där komponenter ska gå ihop alldeles rätt med varandra för att det ska fungera rätt. Jag brukar komma på mig själv att tänka att någonstans i min hjärna har det blivit kortslutning eller så sitter trådarna lite glappt.
Ibland känner jag mig oerhört korkad. Hissen går inte ända upp. Det är som om hjärnan har valt att ta en paus. Det är svårt att hänga med i resonemang, man kan inte längre lägga ihop ett plus ett och man kommer på sig själv att man inte lyssnar.
Detta är såklart väldigt frustrerande. Dels för att det försvårar att ta in saker, men också att man allt oftare känner sig bortgjord.
Jag nämnde det tidigare idag för min kurator, som bekräftade att det inte är ovanligt att känna så här. Det är en av symptomen. Till det här har jag ingen bra övning eller magisk lösning på. Jag ville bara dela med mig av det just för att det är ett av många symptom. Kanske kan det lugna någon där ute som känner igen sig att man inte har gått och blivit korkad. För situationen man befinner sig i är det normalt.
