Men detta beteende följde ju bara mina gamla tankemönster, dem jag ska försöka komma ifrån, så igår hos kuratorn satt vi och försökte bena upp mitt beteende och mina tankar.
Först fick jag väga alternativen att gå tillbaka till skolan nu eller vänta till april mot varandra. Om jag går tillbaka nu, innebär det en gigantisk omtenta på förra kursen inom några veckor, samt en tenta i denna kurs ungefär vid samma tidpunkt. Jag måste även ta igen fem veckors praktik i sommar. För att klara det måste jag jobba ännu hårdare i skolan än vad jag gjorde innan sjukskrivningen. Det kommer att ta mer energi av mig och jag kommer att vara tillbaka på samma ställe igen. Om jag börjar i april med en ny klass tar jag bara vid där jag slutade eftersom jag inte ligger efter i skolan, samt att jag kan jobba och tjäna pengar i sommar. Tänker man med sunt förnuft är ju det senare alternativet det bästa för hälsan. Men det är inte de känslorna som tränger igenom.
Följande har jag kommit fram till varför min måndag blev som den blev:
Jag har läst att de som är flexibla tankemässigt drabbas mer sällan eller inte alls av deppression.
- Tyvärr måste jag erkänna att tankemässigt är jag inte så flexibel. Jag hade stakat ut mål, att jag skulle vara klar om ett år, att jag skulle skriva C-uppsatsen i vår samt att jag skulle få ta examen med mina nuvarande klasskamrater. Nu blir det inte så och jag känner mig misslyckad och har en enorm separationsångest från mina klasskamrater.
- Jag har inte kontroll över situationen. Min kropp går emot min vilja.
- Jag är tävlingsinriktad. Detta är något jag verkligen inte vill vara och har arbetat länge att komma ifrån det och nästan lyckats lura mig själv att jag inte är det. Det är svårt att acceptera att de jag började samma klass som är före mig i utbildningen. Även här tränger känslan av misslyckande igenom. Jag klarade inte av att fullfölja tre år i rad.
- Jag har fortfarande ett mål och det kommer jag att fullfölja. Det blir uppskjutet en termin och vad är det egentligen i tid i det stora hela? Jag kan fortfarande ha kontakt med klasskamraterna och om ett år så kommer vi ändå att skiljas åt. Jag är inte misslyckad. Jag investerar i min framtid just nu genom att försöka läka och börja må bra. Om jag fortsätter skolan nu kommer jag troligtvis att vara mer slutkörd efter examen och istället för att komma ut på arbetsmarknaden kommer jag att bli sjukskriven då. Det kommer att gynna mig sämre.
- Det finns en anledning till att min kropp säger till. Se det som en väckarklocka och lär mig en läxa. Det är inte meningen att jag ska leva mitt liv med alla dessa orimliga krav på mig själv. Det liv jag nu försöker skapa mig kommer att få mig att må bättre och därmed bli lyckligare.
- Om jag inte hade blivit utmattad och mitt liv hade sett annorlunda ut kanske jag inte hade behövt det här uppehållet. Det har ingenting att göra med att jag är misslyckad eller att mina klasskamrater är bättre än mig. Jag gör detta för min skull, därför ska jag heller inte tävla om det med andra.
Detta är en metod som jag hoppas fungerar för mig. Med det vill jag säga att jag inte kan ansvara för andras resultat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar