Att inte skriva en tenta

Jag har nog levt mig för mycket in i mina klasskamraters bloggar för när jag vaknade i morse var jag för ett ögonblick övertygad om att åka iväg i
-32 graders kyla och skriva tenta.

Nu sitter dem där, mina kära klasskamrater och inväntar bunten papper som går under alias tenta att sätta tänderna i. Och jag trodde inte att jag kunde bli avundsjuk över att slippa skriva en. Tentaplugget i sig tillhör inte mina toppfavoriter, men det finns en tjusning med det också. När väl den värsta spänningen i tentasalen möts med att få bunten serverad under näsan. Sedan väntar några timmars koncentration. Det är bara jag och tentan- inget annat existerar. Sedan känslan att få lämna in den, lämna salen och känna att nu kan jag lägga den här åt sidan till jag får veta resultatet. Att i helgen är jag ledig. Det finns få saker som är så välkomnande som en helg efter tentan.

Men sedan så är det att få vara en del av en gemenskap. Att vara runt 20 personer som siktar på samma examen. Att få diskutera innan tentan och försöka hjälpa varandra att förstå.

Jag saknar min klass otroligt mycket just nu. En del av mig vill bara kasta mig över telefonen och ringa en massa institutioner, gå sommarkurser och begrava mig i skolarbete så jag får gå tillbaka till min klass. Men jorden snurrar även utan mig, och jag måste lära mig att acceptera mitt beslut.

Ikväll är jag bjuden till klassfest :). Jag har varit taggad och lycklig i åtta dagar nu över den inbjudan och jag kan knappt bärga mig. Dessvärre verkar det inte bli så många som tänker dyka upp, men jag är glad för de jag får träffa :).