För det första vill jag börja tacka för era kommentarer. De värmer :). Jag är också tacksam för de vänner som jag har i med- och motgång. Även om jag inte alltid är bäst på att visa det så uppskattar jag er. Så lite betyder så mycket.
Något som jag märker på mig sedan jag hamnade i den här soppan är oförmågan att ta tag i saker, vissa grejer skjuter jag gärna upp. Men sedan är det även orken att ta tag och slutföra. För några år sedan (ja för detta tillstånd tar år att hamna i) så kunde jag ta tag i flera ärenden på samma dag eller städa hela lägenheten, tvätta, laga mat utan att vara helt slut i flera dagar. Jag vet att det inte är storslagna saker att ta tag i- vardagssysslor och ingenting mer. Men vardagssysslor är ju precis det man måste ta tag i för att leva drägligt liv. Man måste ha mat på bordet, rena kläder på kroppen och ett hem som inte gör det stressigt att vistas i.
Jag måste erkänna att jag har kommit ifrån veckans "göra-lista". Måndagen ägnades åt R som planerat, men eftersom det har blivit så mycket strul med CSN och försäkringskassan var jag tvungen att vika min dag till det igår. Det jag hann med vardagsmässigt var tvätten.
En utmaning för mig just nu är att ta tag i saker när de kommer upp, vilket jag i och för sig har gjort hela tiden när det gäller min sjukskrivning. Igår så ringde jag försäkringskassan för att höra om mitt ärende samt försöka mig på ett svar eftersom jag har CSN hack i hälarna. Min tilldelade handläggare var inte inne, men jag fick veta av kundtjänst att hon kallat mig till möte nu på fredag. Jag valde att ringa upp henne ändå, lämnade ett meddelande på hennes telefonsvar samt skickade ett mail där jag bad henne ringa upp mig. Så idag inväntar jag hennes samtal. Jag fick även tag i skolan som så snällt skickade intyget beviljan om studieuppehåll till mig, så den är nu via mail hos CSN. När jag får hem den via post kommer den att skickas så till dem också.
Så idag klappar jag faktiskt mig själv på axeln att jag har ringt alla dessa samtal och skickat ut alla dessa mail, då jag helst bara vill sticka huvudet i sanden och att det sög musten ur mig.
Ett typexempel på att skjuta upp saker är att jag länge nu har tänkt tanken att ringa telia då jag fått så höga mobilkostnader efter jag bytte till abonnemang. Tankar som kommer till mig då jag ska sova, eller då räkningen ska betalas. Tankar som blivit till måsten men som jag har skjutit på. Förra veckan ringde jag och bytte tillbaka till kontantkort. Efter ett peppande sms imorse och ett mycket gott tips har jag nu gjort en hel del förändringar gällande mitt abonnemang som förhoppningsvis ska sänka mina kostnader fram till abonnemanget avslutas. Tack för det Ingela.
Jag har identifierat känslan av lite panik, hjärtklappning och ångest då jag ser vissa kuvert dimpa ned i brevinkastet eller när telefonen ringer med dolt nummer. Min tanke om det just nu är att vid det tillfället är ju redan känslan där. Lika bra att göra något åt saken på en gång. När jag lägger bort det för att plocka fram det igen så får jag ju känslan ännu en gång. Så min utmaning är att försöka ta tag i vissa saker på en gång. Det känns ju så mycket bättre efteråt.
Som ni ser tar jag baby steps, men det är dock framsteg :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar