Vill börja med att tacka så enormt mycket för de fina och givande kommentarerna. De betyder mycket.
Det här inlägget skulle jag faktiskt vilja ägna min bror. Varför? Jo, för att han är så bra. Igår när min dag var grå så bestämde jag mig för att svänga förbi mina föräldrar. Utanför står min lillebror John. Med ett stort leende så säger han vänligt hej och ger mig en riktig go'kram som bara han kan göra. Och plötsligt så steg mitt humör en massa steg på min känsloparameter. Det är få som har den inverkan på mig vilket gör mig extra lyckligt lottad att just han är min bror.
Han föddes för snart 16 vintrar sedan när jag var 14, 5. Det var kärlek vid första ögonkastet och trots ett skadat knä och kryckhoppning lyckades jag ändå ta mig till BB varje dag efter skolan för att hälsa på honom. Jag som avskyr att sticka hade t.o.m. stickat hans första kläder.
Sedan var det bara för lillebror att haka med, för jag drog med honom överallt. När vi hade studiofotografering på skolan eller när jag praktiserade hos en fotograf, ja då var det han som var motivet. Han fick hänga med på utsparken och hälsa på när jag började universitetet. Bara för att jag var så stolt över honom och ville visa honom för hela världen.
När jag gick högstadier så blev jag kallad på ett extra kvartsamtal, eftersom jag inte åt i matsalen trodde lärarna att jag fått anorexi. Men jag bodde riktigt nära skolan och valde att fara hem och hälsa på min lillebror istället (ja och självklart äta hemma). Fanatiskt kan vissa tänka, men jag kallar det kärlek.
Även om jag flyttade hemifrån när han var fyra år så hade vi god kontakt. Han brukade komma och sova över hos mig och vi hade myskväll. När jag firade nyårsafton med mina vänner brukade jag se till att hoppa i bilen och köra hem så att jag kunde skåla med honom på tolvslaget.
Men tiden går allt för snabbt. Nu är min lille pojke snart 16 år, över 180 cm lång och en riktig heartbreaker. Men på något sätt lyckas han ändå få mitt hjärta att smälta och få mig att må bättre av en endaste kram. Så visst har jag tur att jag fick just honom som lillebror.
Jag älskar dig John och uppskattar dig jättemycket. Jag är fortfarande ruskigt stolt över dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar