måndag 7 februari 2011

Utan spaning, ingen aning

Helgen har varit intensiv men trevlig. Jag kom ju efter med min "att göra lista" eftersom jag spenderat dagar i telefonkö med CSN och försäkringskassan, men det verkar go' vänner att jag får igenom det här. Eftersom jag har sparat alla mail och gjort exakt efter de direktiv de givit mig. Så den moppsiga damen på andra sidan luren som ingick försvarsposition hade till slut ingenting att sätta emot.

Jag är faktiskt ruskigt stolt över mig själv. Jag är en person som undviker konflikter in i det längsta och många gånger när jag tar dem vågar jag inte stå på mig fullt ut och känner mig till slut överkörd. Men den här gången hade jag rustat mig med hängslen och livrem och bestämt mig för att jag skulle gå vinnande ur det här. Så trots att personen i luren försökte avbryta mig med sina försvarstal så fortsatte jag att prata och säga min mening. Vilken känsla att lägga på luren och känna att jag hade löpt linan ut med det jag ville. Duktigt Maria!

Med andra ord så blev det städ och bak hela fredag och lördag förmiddag, för att sedan ha främmande både lördag och söndag. Det gjorde mig helt slut, så idag har jag legat på soffan hela dagen. men samtidigt är jag nöjd för jag blir ju så glad av att träffa människor.

Just nu läser jag ett spännande kapitel i boken av Kåver. Det handlar om hör och häpna- känslor! Hur lätt känslor styr vårt liv och hur vi låter dem gör det genom att förknippa dem med t.ex. olika händelser eller situationer. Hur lätt vi kan tolka något som var menat som något bra till något negativt. För att kunna hantera våra känslor är det viktigt att vi lär känna dem. Det kan vi göra genom att ta reda på ord som hänger ihop med känslan, händelser som kan skapa känslan, tankar och tolkningar som kan framkalla känslan, hur vi upplever känslan, hur vi uttrycker känslan och hur vi läser av den hos andra, eftereffekter av känslan.


Hon använder följande militäriska ordspråk som riktmärke "Utan spaning, ingen aning". Är det någon av mina kära kursare som känner igen det uttrycket någonstans?

2 kommentarer:

  1. HHHAHHAHAHA!!! Det ska stå på min gravsten. Skulle dock vara lite ironiskt om jag dog i en tågolycka :P

    SvaraRadera
  2. Ja, det skulle verkligen vara ironiskt ;)

    SvaraRadera