Jag utlovade ju ett litet inlägg om det jag läst om aggressivitet. Det jag skriver om har jag läst mig till i boken Att ta sig upp när man är nere- Hjälp till självhjälp vid depressioner av Susan Tanner och Jillian Ball. Detta är en bok jag varmt rekommenderar. Den går inte så mycket in på djupet, men tar upp tillräckliga saker för att man ska känna igen sig och på så sätt vägleda. Den består även av en hel del bra övningar. Då jag inte har några rättigheter till att publicera deras övningar så kommer jag inte att göra det. Boken går dock att beställa från Adlibris för ynka 39 kr. De har dessutom alternativet fri frakt. Mycket välinvesterade pengar tycker jag.
Hur som helst så tar boken sammanfattningsvis upp att aggressivitet handlar om att tappa självkontrollen och att man agerar utan hänsyn till andras rättigheter och känslor. Vad som kan ha ett finger med i spelet är att man håller inne på saker man retar sig på och därmed till sist förvandlas till en tidsinställd bomb. Man kanske inte gillade sättet man fick utbrottet på och väljer sig för att akta sig för det. Man fortsätter då att hålla inne på saker för att att undvika utbrottet etc. och man fastnar i en ond cirkel.
I fredags när jag inte hade en bra dag så var jag som sagt även på ruskigt dåligt humör, vilket gjorde att jag inte tålde någonting. Jag märkte då att jag vid några tillfällen höjde rösten mot min son. Nej, jag stod inte och skrek mot honom och jag vet att man ska markera och uppfostra sina barn. Men M uppfattar situationen så mycket större än jag menar det och jag känner själv att jag var orättvis. Det gav mig bara dåligt samvete.
Jag vet att man inte skriker åt ett barn och jag vet att den taktiken inte fungerar på M. Fastän jag inte upplever att jag skriker till honom så gör han det. I fredags kväll tog jag upp detta med sambon. Jag sa att i helgen ska vi inte höja rösten till M på ett sådant sätt att han upplever det som skrik. Detta för att vi vet att det inte fungerar på honom och vi vill inte kränka honom. Det blev vårt mål och vi har inte höjt rösten till honom en endaste gång.
Det fanns många tillfällen som inbjöd till ett sådant beteende, men säger man bara till honom lite mer bestämt och pratar med honom och förklarar får man ett bättre resultat.
För mig så resulterade det i en helg med färre skuldkänslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar